sista veckan på praktiken kvar, ska bli skönt med en veckas lov direkt efter så man hinner vila upp sig innan skolan börjar igen. Börjar få lite smått panik över att det är så lite tid kvar till studenten, dags att ta vara på varje sekund man har tillsammans med alla underbara människor här, som man sen kommer vara alldeles för många mil från. Kan fortfarande inte förstå att det är då livet börjar, egentligen. Att ta steget ut i vuxenvärlden på riktigt och inte alls ha allting lika självklart längre. Jag ser både fram emot och är sjukt nyfiken på hur mitt liv ser ut om ett år, vad jag gör och vart jag befinner mig, men samtidigt är jag livrädd att förlora kontakten eller förlora dom som jag står nära.

istället för att göra mina tankar till en stor virvelvind så ska jag försöka att vara glad och ta vara på det jag har just nu och inte tänka på hur det ser ut om ett år, eller framåt. Det får tiden avgöra.

nu ska jag snart åka till skästa och träna på min fina häst, håll alla tummarna för att han är en ängel idag.  

life is to short to waste time on stupid things.

tillbaka på strömsholm igen, på måndag börjar min praktik hos louise haaga och imorgon kommer mamma ner med capris. Petra har varit så gullig och tagit hand om honom de sista dagarna på lovet så nu har jag också haft lite "lov" från allt ett tag. Tusen tack, guld värt! jag har iaf märkt att det är mer än tillräckligt att vara ifrån ridningen några dagar för nu saknar honom och ridningen så fruktansvärt mycket. Men nu när praktiken drar igång så drar hårdträningen igång på riktigt igen och vi ska börja förbereda oss inför vårens tävlingar.

you take me higher and higher, every day.

har nog varit med om mitt livs plågsammaste natt hitills, inte sovit på hela natten pga min fruktansvärda smärta i halsen. Febern steg sig under natten också och jag skulle hellre dö än att uppleva den smärtan igen.
Iallafall fick jag äntligen komma in till doktorn idag och det visade sig att jag hade en kraftig infektion i kroppen och även kraftig halsfluss. Hade dom låtit mig komma in för två dagar sen hade jag varit bra nu, istället för att ha varit tvungen att ligga och plågats i två dagar. Men men, det ger sig väl förhoppningsvis snart iaf, ska äta penicillin i 13 dagar framåt.

kuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuul

kom att tänka på vilka underbart fina människor jag har runt omkring mig, just nu har jag bara aaallt man kan önska sig. Frågan är bara hur just jag kan få ha denna turen och hur länge den håller i sig? mycket kärlek till er ♥