looking forward
ett stort minus på allt det här som tynger och stressar mig sjukt mycket just nu.
* capris förkyld igeeen! förstår inte, min lilla porslinshäst som jag behandlar som om han vore mitt barn men ändå råkar han ut för det värsta, så sjukt typiskt och tråkigt då det bromsar både tävlandet och tränandet.
* beslutsångest inför framtiden
* historieprov
* religionsprov
* samhällsprov/politik
* projektarbete
* dagelevsrapport
men så ett stooort plus på allt det här som mitt upp i allt krångel och alla motgångar ändå får mig att se framåt och faktiskt vara lycklig för stunden.
* studentkryssning
* studentskiva
* studentbal med världens finaste pojkvän
* allt studentfix och firande inför studenten
* göteborg
* studenten
* johan
* världens finaste vänner
* min underbara häst som alltid finns där i stallet och väntar på mig
och ja, jag tror nästan att man ibland måste försöka blunda för alla minus tecken ett tag och ägna sig åt det som faktiskt får dig att må bra istället och inte fastna för mycket på det som tynger dig. Ta en sak i taget, det satsar vi på nu.
* religionsprov
* samhällsprov/politik
* projektarbete
* dagelevsrapport
men så ett stooort plus på allt det här som mitt upp i allt krångel och alla motgångar ändå får mig att se framåt och faktiskt vara lycklig för stunden.
* studentkryssning
* studentskiva
* studentbal med världens finaste pojkvän
* allt studentfix och firande inför studenten
* göteborg
* studenten
* johan
* världens finaste vänner
* min underbara häst som alltid finns där i stallet och väntar på mig
och ja, jag tror nästan att man ibland måste försöka blunda för alla minus tecken ett tag och ägna sig åt det som faktiskt får dig att må bra istället och inte fastna för mycket på det som tynger dig. Ta en sak i taget, det satsar vi på nu.
dags att ta fram den positiva inställningen, here we go!!
vändning
de gråa dagarna börjar ta vändning, hoppas det varar längre denna gång. Capris var bäst igår på pay and jumpen, känslan var sådär underbar att jag blev tårögd, kanske allt slit och kämpande börjar ge resultat nu.
man måste våga för att vinna..
tryin to look on the bright side of life
ibland gör verkligheten ont, fruktansvärt ont. Det är då svårt att tänka positivt och hitta tillbaka till den där balansen igen. Ta mig några år tillbaka, när allt var såå mycket enklare.
Dags att ta tag i livet kanske?
Börjar med att se över projektarbetet som jag ligger några veckor efter i och som ska vara avslutat och inlämnat den kommande veckan. Har även ett stort politikprov att ta tag i, borde söka fler jobb/lägenheter,(vet fortfarande inte vart jag vill bo efter skolan eller hur någonting blir) så jag tänker söka i både västerås, göteborg och mora. Så får vi se vart jag hamnar sen. Det handlar om att satsa eller att ge upp, jag vet inte längre..
mahogny kommer alltid att vara vårat hem, oavsett.
panik
tiden håller på att rinna ut, jag vill inte se ett slut på det här, vill verkligen inte.
vi får göra det bästa av den lilla tiden som är kvar helt enkelt och ta vara på varandra så gott det går.
Jag har ställt mig på lägenhetskö i västerås för ett tag sen så jag hoppas verkligen att jag hinner få en lägenhet där, och om det blir att jag flyttar dit så kommer jag att stalla upp capris hos louise. Sen funderar jag starkt på att åka på bartenderutbildning i phuket till hösten. Det är väl lite hur mina planer ser ut just nu iaf, men som sagt hinner dom nog ändras på vägen.. Jag ska iaf ta tag i mitt cv nu och söka en maaaassa jobb, man vill ju inte vara arbetslös allt för länge efter man tagit studenten, haha vad tragiskt det låter. Önskar att jag vore liten igen!
båda mina hjärtan ♥ Måste tillägga att johan var grym på att rida! ye
100
Nedräkningen har börjat, om 100 dagar är jag tvungen att ta farväl av både dem som står mig närmast och resten av klassen som varit en stor del av mitt liv under tre år tillbaka. Jag kan fortfarande inte fatta att jag då ska vara beredd att ta klivit ut i vuxenlivet, det kommer jag nog inte ens att förstå när den dagen kommer. Någon vettig plan har jag inte heller för framtiden, tackade idag nej till Louises erbjudande om att vara hennes privatelev till hösten då jag inte vet alls vad jag vill göra än och jag vill inte ångra något jag tackat ja till. Även om det nu skulle vara en grym chans för mig att ta mig vidare med capris. Helst av allt skulle jag vilja att någon bestämde vart jag ska bo och vad jag ska göra efter skolan, för jag kan inte se någon som helst lösning på det just nu. Jag skulle inte heller tacka nej till att göra om det här tre år till, trodde aldrig att jag skulle säga det men, man inser inte vad man har innan man har förlorat det i guess. Jag hatar att allt ska ta slut med tiden, för det är verkligen så det är, med allt.
