what are words



tävlingen i falun gick super trots några missförstånd, jag och capris fick även våran första placering och startade våran första nationella 1.20 med 4 fel :) min uuunderbara häst, vad vore jag utan dig? Han är min största räddning efter studenten, den enda jag får med mig hem till lilla mora och även han som kommer att hålla mitt hopp uppe.

alldeles för lite tid kvar nu, ångesten kommer smygandes hela tiden.. jag vill verkligen inte att det ska ta slut. Är det mänskligt att vara rädd för framtiden? hur kommer allt bli nu, jag vill ju ha det precis som det är nu.


balans

jobb fixat hemma i mora, ett beslut taget iaf och en tyngd lättare.
anmäld till falun och strömsholmstävlingarna med Capris, trodde aldrig att det var möjligt. Men med viljan kommer man långt.

det jag behöver ta tag i just nu är skolan, alla arbeten som ska vara klara innan den sista betygsättningen.
vi är alldeles för nära nu, slutspurten av tre underbara år och fy vad jag kommer att sakna alla underbara människor jag lärt känna under den tiden. Kan inte fatta att det snart är slut, finns verkligen inte.. :(

igår firade vi iaf världens bästa lina som fyllde 20 år, vi kidnappade henne och tog med henne på överraskningar och självklart fick hon ha ögonbindel på sig, ända från kl 1 på dagen. Och nog måste jag säga att jag har världens bästa vänner, oslagbart.

























underbar dag!


hold on

hard times, kan man verkligen säga.. står inför mitt livs största beslut, och inte är det bara ett beslut som ska tas heller. Flytta hem, stanna? Fortsätta satsa på ridningen eller inte, just nu iaf. Åka utomlands och jobba? och en massa andra beslut. tänk att alla dessa beslut kan ge konsekvenser för så mycket. Känns som jag kommer att förlora eller ångra mig på vilket sätt jag än gör. Vad gör man när man verkligen inte vet vad som är bäst för sig själv? När hjärtat styr åt ett håll och hjärnan till ett annat?

Jag önskar att jag vore en sån som inte tänkte så mycket. I mitt nästa liv ska jag nog bli känslokall, verkar vara mycket lättare att må bättre då och även ta beslut eftersom man då bara har sig själv att tänka på. Men jag tror ärligt inte att jag skulle klara av det, för jag förstår mig verkligen inte på människor som bara vill trycka ner och förstöra för andra, mår man verkligen bra av att vara så? Att bara tänka på sig själv och inte vara glad för någon annans skull bara för att det skiter sig för en själv. Då kan man väl iaf låta någon annan vara lycklig.

Och inte nog med det så eftersom våran skola är så sämst, (då menar jag kz och inte strömsholm) så har dom tydligen ändrat så att det blir bal nu iaf. Om tre veckor dessutom, vilket känns helt omöjligt att hinna fixa allt eftersom jag tävlar de två kommande helgerna :( Riktigt tråkigt tycker jag, bal är verkligen något som jag alltid velat gått på och sett fram emot, men inte då.

Jag har iaf varit och ridit min finaste prins för ett litet tag sen, han var en stjärna idag! och nu väntar jag bara på att lina ska komma hem från stallet så att trion kan ut och springa och sen ska jag försöka komma igång med en av mina tre inlämningar som ska vara inne på fredag. Let´s do this!


bad update

dålig uppdatering, i know. Har alldeles för mycket att tänka på just nu och allt är en enda stor röra, men jag ska försöka bättra mig.
Tävlingen i helgen gick mycket bättre än jag hade förväntat mig, första klassen var han väldigt spänd och det var då svårt att rida honom mellan hindrerna och få bra vägar och distanser vilket ledde till ett missförstånd och ett stopp in i kombinationen, men helt och hållet mitt fel som ryttare, riktigt klantfel. I 1.20 gick han som en klocka, råkade lägga av honom för stort på en oxer som stod i en relativt svår sväng så han fick med sig bakbommen, annars avspänd och riktigt fin! Så jag är supernöjd över våran tävlingsdebut och ångrar inte alls att jag började med dom klasserna som jag gjorde. Nästa tävling är inplanerad på Stora Ekeby där vi rider 1.10, 1.15 och helgen efter det satsar vi på Falun, rider 1.10-1.20 torsdag, 1.20 fredag och hoppas på 1.30 debut. Snabba ryck, får se om vi hinner kvala. Beror alldeles på vad min herre är på för humör, höjden är som sagt inget problem för honom, det är på marken det sitter och fokus på mig som ryttare.

För övrigt har jag inte så mycket att säga mer än att allt känns riktigt hopplöst, mina framtidsplaner står stilla och motivationen är inte på topp till någonting. Men, jag är trött på att falla och att vara i total obalans, dags att ta tag i min osäkerhet och fatta alla jävla beslut. Man lever bara en gång, dags att börja ta vara på det ist för att drunkna i det som får mig att må dåligt.
Det som trots allt, håller mig uppe. Det är mina underbara vänner som alltid får mig att resa mig upp igen och håller hoppet uppe, sen allt över studenten, som faktiskt ger mig något att se fram emot. Jag ska ju faktiskt ta studenten?? hur gick det till?! tyckte ju nyss att jag började 7an. Galet, men något fruktansvärt underbart.

RSS 2.0